Just nu...
...går inte livet "som på räls" om jag säger så...
Igår var det två veckor sedan som L sa att han behövde vara själv och få "ordning i sitt huvud".
Eftersom han fortfarande inte flyttat så sa jag till honom att om han tänkte göra det så var det dags.
Det visade sig att han hade fått nyckel till sitt krypin och med mina ord fick han bättre styrfart.
Det är ingen som helst tvekan om att han mår jättedåligt och jag känner ett enormt ansvar för honom men jag vet att jag måste ta hand om mig själv i första hand.
Hjärtat värker, huvudet snurrar och jag har en sprängande huvudvärk som vägrar ge sig.
Nästa vecka har jag en grymt tung arbetsvecka...jag hoppas jag fixar det...