Min förhoppning om att...

...2014 skulle bli ett bra år ser ut att gå åt skogen redan från start.
Ta mig sjutton jävlas inte ALLT!!
Sjukhusvistelse, trasiga vattenledningar, kärleksSTRUL, körförbud på bilen...ja det är bara en bråkdel av allt skit som hänt under årets två första månader.
Ta mig sjutton allt från smått till stort ska strula.
Det har ju varit flera år nu som det bara jävlats!!
VARFÖR??
Ibland tror jag att det vilar en förbannelse över mig...jag ska helt enkelt inte få vara lycklig...
 
 
 

Är man för...

 
...gammal för lila, gröna eller blå naglar när man snart är 50?
 

Jag tror inte...

...att det är så enkelt som att vi lever här och nu och sen blir det "svart och ingenting".
Jag tror att det finns något på andra sidan.
I onsdags var jag på en seans, en privat sittning.
Mycket spännande och intressant.
 
 
 

<3

 

Nyfrissad igen.

 

Fy så tomt och tråkigt...

...det känns här hemma efter att det trevliga besöket åkt igen.
Tur att jag har trevligheter i helgen att se fram emot!!
 
 

Att vänta på...

...ett besked kan vara fruktansvärt påfrestande!!!
 
 
 
 

När jag var till...

...Victoria på middag för några veckor sedan så hade Malin med sig...och på sig...en parfym som luktade helt underbart gott.
ALLA ville ha den och nu finns den i min ägo.
=)
 
 

Vilken skitdag...

...det varit idag!!
Skönt att den är över.
 
 
 

Ny...

...frisyr blev det idag.
 
 

Jag har haft bättre...

...dagar än idag.
Mitt tålamod prövas, jag tvivlar, hopplösheten växer...när ska det bli annorlunda??!!
 
Har i alla fall varit med Annica till Birsta och handlat inför helgen, varit på möte inför Höstmarknaden och varit till en granne som hjälpt mig kolla varför motorlampan på bilen lyste.
Tre bra saker men det känns ändå som en riktig piss-dag!!
 
 
 

Sakta, sakta...

...faller saker och ting på plats i mitt "nya liv".
Jag har fortfarande "ups and downs" men för varje dag som går så känns det ändå som att det går åt rätt håll.
Men jag törs inte "ropa hej" riktigt ännu men kanske är det så att jag skymtar "ljuset i tunneln"...
 
 
 

Sanningen är den att...

 
 
...jag har nog aldrig lagt om däck på bilen själv i hela mitt liv...inte vad jag kan minnas i alla fall.
Men i dag var det dags att lära sig något nytt igen.
A ställde upp som "lärare" tack och lov!!
Inte det lättaste att lägga om däck eftersom man skulle behöva en tredje arm, men nu har jag i alla fall gjort den en gång.

Den här helgen...

...har varit jobbig.
Inget roligt inplanerat eftersom jag jobbat natt både lördag och söndag, men en fika och lite surr blev det hos Anki i lördags i alla fall.
I lördags var det också årsdagen av brorsans begravning...
Var jag förbi på kyrkogården i fredags.
Snart går det att göra vår på graven men eftersom det var mycket snö kvar tände jag ljus i minneslunden i stället.
Många tankar och känslor som for igenom kroppen.
 
Vissa dagar känns det som om jag har ett stort svart gnagande hål i magen.
Så många saker som "hänger i luften", så många beslut som ska tas, så många funderingar om jag gör rätt eller fel...
 
 
 
 
 

I fredags...

...fyllde jag 49 år.
Kan ni fatta??
49!!
 
Jag "firade" dagen med ett kvällspass på jobbet.
På lunchen var jag bjuden till AnnCatrin, hon bjöd på encilladas och kolapaj.
Vi hade gott om tid på oss för prat...trodde vi...men tiden rusade iväg och vi fick avsluta mitt i en mening kändes det som.
Det är nog dags för oss att boka in en heldag tillsammans snart så kanske vi hinner prata klart.
;)
 
 
 

Det har varit några...

...helt fantastiska vårvinterdagar de senaste veckorna.
Skönt att kunna sitta i lä och läsa, ta en promenad i skoterspåren eller som i söndags ta en skotertur upp till en liten sjö för att pimpla, dricka varm choklad och äta kolbullar.
Det är sådana här saker som jag tror kommer att kunna läka min trasiga och oroliga själ.
 
 
 
 
 
 

Dagarna rullar på...

...och jag kommer mer och mer in i mina nya rutiner.
Den här veckan har jag haft många lediga dagar och det har varit skönt.
Var till Sussi när hon fyllde år i onsdags, där var det fullt hus så det blev några trevliga timmar med många skratt.
I går fick jag lifta med Annica och Pelle när dom skulle till Birsta. Skönt att slippa ta bilen själv när man ska göra sina ärenden.
Idag vaknade jag tidigt med ett bankande huvud så det var bara att ringa jobbet och sjukskriva sig.
Som tur var så gjorde pillren sitt och efter några timmar mådde jag mycket bättre.
Jag och Annica åkte till Hassela och åt lunch och sen besökte vi en loppis också.
Jag ser verkligen fram emot att loppis-säsongen drar igång för fullt!!
 
 
 
 

Då har det gått...

...en vecka igen sedan sist jag skrev något här i bloggen.
Dagarna rullar på och även om det fortfarande är väldigt ovanligt och konstigt att bo själv så börjar jag skaffa mig nya vanor och rutiner.
På jobbet börjar jobbarkompisarna smida semesterplaner och semesterlistan sitter uppe.
Enligt turordningen har jag tidig semester men jag har ingen aning om vilka veckor jag ska ta.
Lite konstigt är det att inte ha någon att semesterplanera med.
 
I fredags var jag ut och käkade med 3 av tjejerna ur dammiddag-gänget.
Vi konstaterade att det är 21 år sedan vi drog igång våra träffat.
Vissa år har träffarna varit täta, andra år har vi bara fått till en enda träff.
Vi är en speciell blandning av tjejer, några av oss umgås regelbundet, andra träffas bara vid dessa tillfällen.
Men vi har alltid trevligt och det är ju huvudsaken.
=)
 
 
 

Jag är en usel...

...bloggare för tillfället...inte mycket att läsa här inne.
Och inte kommenterar jag just något hos mina bloggvänner heller...orkar liksom inte.
Men förhoppningsvis blir det bättre med tiden.
 
Nu ska jag i alla fall skriva en liten uppdatering om vad som hänt sedan sist jag skrev här.
 
Blodtrycket har blivit bättre sedan jag började med tabletterna och det känns skönt.
 
Jag har varit ute med jobbet och firat en 30-och en 40-åring.
 
Jag har så klart jobbat en del.
 
Jag har varit och firat Jens 30-års dag och fått träffa "barn och barnbarn".
 
Blev en tur till Birsta men Annica, handlade några småsaker men har lovat mig själv att vara snål tills jag vet hur jag kommer att klara mig ekonomiskt nu när jag är själv.
 
A har flyttat in i sin lägenhet så nu är halva huset tomt.
Eller tomt är väl fel ord, det finns möbler så det räcker till alla rum men dom behöver flyttas runt.
 
Ja, ja...Rom byggdes inte på en dag säger man ju...jag får fortsätta leva efter mottot En Dag I Taget...
 
 
 
 
 

Sakta men säkert...

...rullar livet på framåt.
Ena dagen går bra, nästa dag är jobbig.
Nu när vår separation är officiell och när fler än de närmaste känner till hur jag mår/tänker så blir jag mer och mer varse om att det är många i min ålder som funderar över existenciella frågor.
Jag märker också att det finns fler personer än jag trodde i min omgivning som är beredda att stötta och hjälpa.
 
 
A:s sökande av lägenhet går inte så bra och även fast han inte bor kvar i huset så finns de mesta av hans saker kvar.
Att möbler/prylar är kvar gör mig inte så mycket men att se hans kläder varje dag är jobbigt.
Jag blir liksom på något konstigt vis påmind om situationen hela tiden.
Kläder är ju så personliga.
 
Som ni märker så kretsar fortfarande det mesta kring separationen och jag gissar att det kommer att vara så ett tag.
 
I tisdags var jag på Kvinnokliniken för en "koll av underredet".
Har haft en del bekymmer och man tyckte där att det skulle kollas upp ordentligt.
Bl a togs ett cellprov inne i livmodern och den smärtan är det värsta jag upplevt!!
Det gjorde så ont så jag svimmade...liggandes i gynstolen!!
Tre bitar skulle klippas bort...jag skrek rakt ut av smärtan innan jag dormade av.
 
 
 
Nu är det bara att vänta på resultatet.
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0