Sjunde...

 
 
...arbetspasset på åtta dagar...inte så konstigt att jag vaknade med ett sprängande huvud i morse.
Blev en vilodag idag och nu är det nattjobb.
Ett arbetspass kvar den här veckan, sen full fart mot helgen och en massa trevligheter.
 

När man efter...

 
 
...4 dagars utbildning på dagtid börjar längta efter ett kvällspass, det måste vara det solklara beviset för att man inte är gjord för att arbeta dagtid och 5-dagars-vecka.

Att få en "kniv"...

 
 
...i ryggen är verkligen inte kul.
När jag jobbade natt senast råkade jag av misstag läsa en kollegas mail i stället för min egen.
Mailet innehöll ett inlägg där, man med inte så vänliga ord, skrev om mig och mina sjukdagar.
Innehållet handlade om att man tror att jag fejkar.
Efter lite funderande konfronterade jag den ena kollegan direkt eftersom hon jobbade med mig denna natt och det var hennes mail jag råkat läsa.
Morgonen efter pratade jag med den andra kollegan i telefon.
Inga roliga samtal något av dom, det mesta som sas gjorde mig fruktansvärt ledsen, även om en del positiva saker också kom ur mina kollegors munnar.
Ibland förstår jag verkligen inte hur folk tänker..."tänk om du ska jobba hela julen och sen ringer och sjukskriver dig"...ja tänk om du halkar och bryter benet om det är du som ska jobba?
"Är dyu sjuk blir det mer jobb för oss andra"...ja jag vet! om någon är sjuk när jag jobbar blir det mer jobb för mig!!
Osv osv
Många konstiga exempel som eventuellt KAN hända men inte så mycket exempel om sånt som redan hänt.
Inget som inte jag också upplevt i alla fall.
Kollegor blir ju sjuka även på dagar när jag jobbar.
 
Jag har väldokumenterade sjukdomar och även särskilt högriskskydd från Försäkringskassan.
Jag har genomgått alla rehabprogram som arbetsgivaren bett mig göra.
Jag har regelbundna samtal med min chef om läget.
Summan av denna upptäckt var att jag blev så ledsen så jag grät.
Att detta kommer i samband med att jag nyss fått reda på att jag har Sjögrens Syndrom gjorde ju inte saken lättare.
Jag har berättat om mitt nya hälsotillstånd för min chef och han har bett mig uppdatera om läget så jag tog beslutet att berätta om denna händelse för honom.
Jag vill inte att han på något sätt ska agera i situationen, inte än i alla fall, vi får se vad som händer på jobbet framöver, men jag vill att han ska veta varför jag nu känner mig rätt nedtryckt i skorna.