Bland de värsta dagarna...

...i mitt liv bidrog stormen Ivar till.
Jag jobbade kväll när Ivar anlände och det är ingen överdrift när jag säger att jag inte höll på att ta mig hem.
Stormen slet och drog i bilen, soptunnor flög omkring som löv i vinden och träd hade börjat falla över vägen,
Tog mig i alla fall hem till slut och då stormade det så kraftigt så jag höll inte på att kunna gå de 10 metrarna mellan bilen och huset.
Sen var det en riktig mardrömsnatt!!
Strömmen försvann vid 22-tiden så det var bara att börja elda i vedspisen.
Den kraftiga vinden gjorde att huset snabbt blev kallt och vattnet försvann samtidigt med strömmen eftersom det pumpas upp med en elektrisk pump.
Ström och telefon, inte ens möjlighet att ringa 112, borta i 4 dygn.
Trasigt tak på stallet, stupränna och takplåt på huset losslitna, en dörr på stallet lossliten.
FY FASEN SÅ RÄDD JAG VAR!!
Jag önskar att jag hade spelat in ljudet av Ivar för det går inte att beskriva riktigt.
Det skrek, ven, morrade, ylade...ett fruktansvärt ljud.
Tror jag sov ca 8 timmar under dessa 4 dygn eftersom jag måste elda en gång i timmen.
Som om detta inte var nog så skar mitt elverk. Det har bara gått ca 15 timmar så det måste vara ett fabrikationsfel.
Naturligtvis har garantin gått ut men jag har gjort en reklamation och Jula har skickat iväg det till sin verkstad så nu är det bara att hålla tummarna.
Sen hade pelletsen i kaminen frusit också så när strömmen väl kom tillbaka så orkade inte skruven som matar pelletsen gå runt.
Och så passade jag på att göra en vurpa ute också och slog i axeln så den gör ont fortfarande.
=/
Tack och lov fick jag besök av Kärleken på söndagen så då kunde han hjälpa mig med det jag inte fixade själv.
<3
När man sen tittar på hur skogen ser ut...så himla tråkigt...flera hundra träd som ligger efter backen.
 
Nu pratas det om mer starka vindar redan på söndag...jag hoppas dom har fel...det har tagit mig flera dagar att hämta igen mig efter denna pärs...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1 Lotta från Småland:

skriven

Känner igen mig i din beskrivning. När Gudrun vrålade fram var man väldigt liten och då klarade vi oss ändå bra.

2 Jaana:

skriven

Usch och fy! Va hemskt!
Ja, vi människor är väldigt små när naturens krafter sätter igång.

Kram!

3 Eva Å:

skriven

Ja fy vad rädd man var..och du som var alldeles ensam. Jag har förut tyckt att det är mysigt när det blåser ute och man får sitta inne i stugvärmen men nu har jag utvecklat en storm/orkan fobi.. Jag är livrädd. Det är såna här gånger man allvarligt funderar på att flytta till en lägenhet i stan.

Kommentera här: