1 Ann Catrine:

skriven

Det är väl inte att undra på!

Ingen kan orka vara stark och hålla humöret uppe hela tiden! Ingen!

Dessutom antar jag att väntan tär, och att ni nu börjar närma er att få besked om tid för operation. Inte underligt att man då blir stressad och orolig!!



Jag provade ringa dig förut, ville bara prata bort en stund, det var inget speciellt!

Du vet att jag tänker på er, mer eller mindre hela tiden!

Vi hörs när du har ork, tid och lust!



Kramar om er båda, - hårt och länge!!

2 Amy:

skriven

Det är tillåtet att ha sådana dagar, speciellt med tanke på vad ni går igenom. Jag hoppas bara ni inte behöver vänta längre till....

Kram

3 Eva Å:

skriven

Kanske dax för ett samtal till Umeå igen?? Litar inte helt på vården, ska något hända få man nog själv ta tag i det ibland. Måste vara ett helvete att bara gå och vänta på att telefonen ska ringa och det ska stå "okänd" på presentationen eller ett kuvert från Landstinget.. Oj oj oj vad jag känner med er. Kram!

4 Eva Å:

skriven

Kanske dax för ett samtal till Umeå? Jag litar inte fullt på vården och ibland är det bäst att man själv tar tag i saker och ligger i om något ska hända. Måste vara ett rent helvete att bara gå och vänta på att telefonen ska ringa och nummerpresentationen ska visa "okänd" eller att ni ska få ett brev med avsändare Landstinget. Jag känner med er! Kram.

5 Eva:

skriven

Oj då, först kom inget och "kading" så blev det två. Inläggen skiljer sig lite så du kan låtsas att det är din goda vän Eva också din goda vän Eva som tänker på dej. Rosor är röda, violer är blå, jag är schizofren och jag likaså

6 Lotta:

skriven

Jag förstår att allt är jobbigt och oroligt, det är inte konstigt att du har x-tra dåliga dagar ibland.



Kram

Kommentera här: