Livsöden
Idag har jag märkt att bloggandet och bloggläsandet har ytterligare en funktion, det kan rensa hjärnan...
I mitt yrke möter jag människor med många olika livsöden...jag möter förövare, jag möter offer och vissa av dom människor jag träffar är både offer och förövare...som ni säkert förstår så kan det ibland bli ganska psykiskt påfrestande.
I dag var det en sån dag på jobbet...jag mötte ett livsöde som berörde mig mer än normalt...att man blir berörd händer ofta, men ibland blir känslan i magen och i hjärtat starkare i ett möte och då kan det bli riktigt jobbigt.
I kväll när jag fick en stund över på jobbet och passade på att läsa bloggar så kändes det från början rätt tungt, men allt eftersom jag läste era bloggar så lättade den tunga känslan i kroppen. När jag sen också kom på att jag kunde skriva och berätta för er om den här känslan så lättade det ytterligare.
Självklart är det omöjligt för mig att gå in på några detaljer, men det känns ändå befriande att skriva om den här känslan...kanske finns det någon i blogg-världen med liknande upplevelser som känner igen det jag beskriver.
I mitt yrke möter jag människor med många olika livsöden...jag möter förövare, jag möter offer och vissa av dom människor jag träffar är både offer och förövare...som ni säkert förstår så kan det ibland bli ganska psykiskt påfrestande.
I dag var det en sån dag på jobbet...jag mötte ett livsöde som berörde mig mer än normalt...att man blir berörd händer ofta, men ibland blir känslan i magen och i hjärtat starkare i ett möte och då kan det bli riktigt jobbigt.
I kväll när jag fick en stund över på jobbet och passade på att läsa bloggar så kändes det från början rätt tungt, men allt eftersom jag läste era bloggar så lättade den tunga känslan i kroppen. När jag sen också kom på att jag kunde skriva och berätta för er om den här känslan så lättade det ytterligare.
Självklart är det omöjligt för mig att gå in på några detaljer, men det känns ändå befriande att skriva om den här känslan...kanske finns det någon i blogg-världen med liknande upplevelser som känner igen det jag beskriver.
skriven
Håller med dig. Visst är det avstressande och meditativt att blogga. Det var fakttiskt anledningen till att jag började i januari...Jag kände att jag var tvungen att reflektera mer på min tillvaro, leva mer i nuet, inte flaxa på i 250 hela tiden. Detta har blivit ett sätt för mig att stressa ner....
Hoppas du känner dig bättre till mods nu och hoppas att Muis sakta men säkert återkommer till normala gängor. Ha' en skön helg!