Jag är så otroligt blödig...
| I dag i vår morgontidning finns en riktig solskenshistoria om en häst som räddar livet på sin ägare. Även fast jag läste om den här händelsen när det skedde för något år sedan så blev jag så rörd nu i morse så tårarna bara rann. Jag har väl alltid haft lätt till både skratt och gråt men just gråtandet blir bara värre med åren. Jag gråter både när det är sorgligt och när det är glatt och det är inte några små diskreta droppar utan ett riktigt skvalande. Någon som känner igen sig?? |
 |
skriven
Känner verkligen igen mig, har undrat om det är "fel" på mig men det är tydligen fler som tjuter för minsta lilla. För ett tag sedan råkade jag se lilla huset på prärien o skvalade då oxå!