Även fast jag vill och behöver...

...vara ensam för att försöka lista ut vad jag vill med mitt liv så är det otroligt jobbigt att separera efter 18 år.
Efter så lång tid är det inte bara två personer "inblandade" utan också ett nätverk av släkt och vänner.
Min önskan, och det jag har försökt få till, är en separation utan "ovänskap och strul" och jag hoppas av hela mitt hjärta att det är möjligt.
Men jag börjar förstå att allt inte kommer att gå helt smärtfritt...
 
Separationen och att jag numera är singel är nu officiell. På jobbet blev dom chockade, "ni som verkar vara det perfekta paret".
Jag är väl inte den som pratar "vitt och brett" om hur jag mår alla gånger utan försöker hålla fasaden uppe.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt...
 
Många blir förvånade över att jag ska bo kvar i huset, "hur ska du fixa det" ?
Inte så uppmuntrande att höra eftersom jag ibland tvivlar själv på att det kommer att gå.
Den krassa verkligheten för mig är att någon av oss MÅSTE bo kvar i huset, i alla fall ett tag tills vi ser vad som händer.
Att hyra varsin lägenhet i stan och dessutom betala på huset är ju en omöjlighet!!
Och jag trivs ju här i skogen...en dag i taget alltså...
 
Sen är det det här med att känna sig ensam.
Jag är en person som kan vara ensam men nu händer det titt som tätt att jag tycker ensamheten är jobbig.
Pratade med Tobbe, min brors bästa kompis, som också håller på att separera igår och han hade samma känsla som mig.
 
Även fast jag vet att detta är ett måste så känns det förbaskat jobbigt och ensamt ibland.
En dag i taget även här...
 
 
 
 
 
1 Eva Berg:

skriven

Förstår så väl din käsla, även om det är över tio år sedan jag valde att gå vidare i mitt liv så spelas många känslor upp inom mej när jag läser dina rader!
Styrka o kärlek till dej gumman min!!
Och naturligtvis till A oxå!!
Finns här på 57 för en pratstund över en kopp te och en kram!
Din/ Eva

2 Nina Lindh:

skriven

Det är nog aldrig lätt att separera. Jag har varit med om det en gång, och det räckte.

3 christel/kottenliv:

skriven

Fast jag tror att det är bra med självvald ensamhet. Det ger tid till de mest glömda tankar och undringar som vi som människor har.
Jag tror på dig!

4 soffie:

skriven

usch det är jobbigt ett tag men tillslut så mår man bra, kramen till dej

5 Bibbi:

skriven

Hej igen. Tack för ditt gästboksinlägg!!! Det gladde :)

Jag förstår att du har det jobbigt nu. Du är så klok som gör allt för att ni ska kunna skiljas så vänskapligt som möjligt även om det är tufft. För som du säger.... Vem vet vad framtiden har i sitt sköte. Ingen. Det enda vi vet något om är idag.

En dag i taget är det enda som funkar. I alla lägen.

Styrkekramar och goda tankar till dig från mig

6 paula i pörtet:

skriven

Det var väl bra att du har någon som sitter i samma båt som du kan prata med. Självklart är det många inblandade då ni varit ett par så länge. Om framtiden vet man inget, men att du kommer att må bättre än du gör nu det vet jag. Kanske är det rentav en renlighetsritual du går igenom.
Kram

7 Ann Catrine:

skriven

Är det någon jag tror har förutsättningarna för att klara av detta är det du!
Både det praktiska och med att få det att fungera er alla emellan!
Även om jag självklart förstår det inte kommer att gå lätt och smidigt, inte hela tiden iallafall!
Men du kommer att lyckas vännen!
och nu är snart årstiden över med snö och kyla, du får en sommar som är något lättare, åtminstone när det gäller den biten..
Och vad är det värsta som kan hända egentligen?!
Att du känner att du inte orkar eller kan behålla huset?!
Då får ni väl lösa det problemet då!
Försök att inte gå och grunna alltför mycket, det här blir bra!
Jag har varit med om att separera tre gånger, - det har inte varit en dans på rosor precis.
Ändå har jag inte en endaste gång ångrat mig och önskat det ogjort, det som skett har skett. Det kan man inte påverka, du kommer att hitta glädjen och lyckan igen!
Livet är kort, vad som helst kan hända (det vet vi ju av erfarenhet...) Din skyldighet mot dig själv är att leva ditt liv som du vill ha det!
Massor massor av kramar <3
Du vet var jag finns när helst du vill snacka, om detta, eller om precis vad som helst ;-)
(nu skickar jag detta utan att läsa igenom det, hoppas det framgår vad jag menar ändå)

Kommentera här: