Jag har känt mig...

...sliten ett tag och det kan ju vara så att jag har haft något skit i kroppen för på onsdag kväll bröt det ut en jätteförkylning.
Länge sedan jag varit så dålig, ont i kroppen, feber, hjärtklappning, rinnande ögon, huvudvärk,hosta och halsont.
Och nu har jag tappat rösten också.
Var tvungen att testa för Covid men det är det inte.
 
 
I torsdags skulle jag ha varit på en blueskväll med Anna-Lena men den fick jag ställa in.
Idag skulle jag ha firat Sussi som fyller 60 till veckan men det blir inte heller.
Jag skulle dessutom ha jobbat helg så det blir även en ekonomisk förlust.
Nog om det...
 
Förra fredagen kom våren...helt plötsligt försvann den hårda ytan på snön och det blev snömodd i stället.
Jag skulle på ett möte på jobbet men tordes inte köra när vägen såg ut så här.
 
 
Ner kommer man ju alltid men man ska ju upp också.
Det fick bli ett zoom-möte i stället och det funkar ju också.
 
 
 I lördags var jag och Eva Å hem till Eva Bj för mat, vin och prat.
Jag bestämde mig för att göra min första bussresa till andra sidan stan och det var inga problem dit.
 
 
Efter en trevlig kväll tänkte jag göra samma resa tillbaka men det kom ingen buss.
Som tur var så väntade Hans och Eva med mig på bussen, det slutade med att dom fick köra mig hem vilket jag var väldigt tacksam över.
Inte kul att stå i mörkret och vänta på en buss som inte kommer.
 
Förutom bokcirkeln i onsdags då så har veckan bara innehållit förkylning, sömn och serier...nu hoppas jag att det vänder snart...