~~ejmis~~

...att jag hade mitt medberoende under kontroll men så är det inte!!

 

Igår var jag hos psykologen igen.

 

Det var ett ganska bra samtal och det börjar bli lite "lucköppning" i mitt huvud och i mina känslor.

Jag är ju den "starka och duktiga" som alltid är lösningsfokuserad.

Jag måste börja ge mig själv tillåtelse att känna efter och reagera på mina känslor och inte alltid resonera med mig själv så mycket och "gör det som blir bäst". 

Min läxa från psykologen är att vara ärlig med hur jag mår och berätta att jag har det tungt nu.

 

 

Började lyssna på en podd när jag kom hem, Medberoendepodden, och första avsnittet beskriver mig så bra.

En medberoende bekännelser​​

​Jag mår bra om du mår bra

Jag mår bra om andra bekräftar mig

Jag duger om jag är perfekt

Jag tycker mig ha otur och ständigt drabbas av saker

Jag är rädd för att bli övergiven

Jag har svårt att lita på andra människor

Jag hjälper andra men blir besviken när jag inte får samma hjälp tillbaka

Jag anpassar mig efter varje ny miljö eller nytt umgänge jag hamnar i.

Jag känner mig annorlunda - ibland bättre än andra och ibland sämre, men aldrig lika dan

Jag har relationer med dysfunktionella människor

Jag känner skam och skuld

Jag försöker visa vad jag tycker och tänker istället för att säga det rakt ut

Jag försöker läsa av andra människor

Jag har svårt för auktoriteter

Jag överengagerar mig i allt och alla och tror att allt är upp till mig

Jag har ont i kroppen och är trött men tar inte hand om mig själv

Jag försöker klura ut andras problem och säger åt dem vad de ska göra

Jag har svårt för att vara i nuet och lever istället i det som varit eller det som komma skall

Jag är rädd för katastrofer och konflikter

Jag har svårt att sätta gränser och säger ofta ja när jag vill säga nej 

- Ida Högström, Medberoendepodden

 

Det är en del att jobba med...en dag i taget...