Det känns...
...bra att ha ett riktigt rejält regnställ en sådan dag som det var igår.
Regnet fullkomligt vräkte ner.
Jag hade bokat tid för att få min bil tvättad in-och utvändigt så det var bara att ge sig iväg fast regnet stog som spön i backen.
Inte bästa dagen för en biltvätt kanske men min bil var faktiskt smutsigare på insidan än på utsidan.
Medans jag väntade på bilen tog jag en fika på Järnvägskafe´t.
Dom hade otroligt mycket smaskigt fika men jag valde en toast.
Får bli fler besök där.
Bilen blev väldigt ren och fin, den riktigt glänste när jag hämtade den.
På kvällen var jag och käkade på Gambrinus med Sussi, Thomas, Mona, Janne och Saga.
Sussi och Thomas firade 1-årig bröllopsdag, trevligt sällskap och god mat.
Jag var inte ute så länge eftersom jag håller på att träna Albin på att vara själv i lägenheten.
Det går bättre och bättre men vi tar det långsamt.
Många nya ljud och rutiner att vänja sig vid för honom.
I dag har vi tagit det rätt lugnt, mitt knä och min fot gör fortfarande ont som sjutton.
Är riktigt less på detta nu.
Ska träffa sjukgymnasten i morgon igen och då ska jag höra med henne hur vi ska få ett slut på detta.
Känns inte som "bara" en överansträngning i knät längre...
Men lugna promenader går ganska bra och det har varit skönt promenadväder även fast det varit grått och småregnat.
Hösten är fin i stan också.
Jag har förresten bokat biljetter till Elton John också, till mig och Helene.
En helg i Stockholm om ett år!!
Nu får vi hoppas att Covid-19 har lugnat ner sig tills dess så det blir av.
Avslutar med denna.
Ligger en del sanning i detta tyvärr...
