Då var det...
...måndag igen och jag var helt slut i morse, arbetshelgen var inte rolig.
Det kan vara "rörigt" ibland när man jobbar med psykiskt sjuka människor.
Och när någon i personalgruppen gör lite som den vill blir det inte lättare.
Det är efter en sådan här helg som jag undrar hur jag ska orka fram till pensionen.
Tur att jag hade fyllt på med energi i alla fall, jag och Ann Catrine var på en föreställning med Maria Lundqvist i fredags och vi fick både skratta och höra kloka ord.
Nu börjar vårtecknen synas ordentligt, det är kul att se om man hittar några nya på promenaderna.
Blev lite förvånad när en tjäder-höna promenerade förbi här utanför huset.
Idag var jag på gymmet, första gången på 6 månader, så nu hoppas jag att ryggen håller.
Mona var också med och efter träningen åt vi en sallad tillsammans.
Skönt att göra av med lite negativ energi också, det finns en person som just nu beter sig väldigt underligt och tyvärr behöver jag fortfarande ha kontakt med personen.
Snart hoppas jag att väntan är över.
Avslutar med något positivt, mina härliga fyrbentingar.
