Tänk så skönt...

 
...det skulle vara om det fanns en knapp att trycka på och bara stänga av sina känslor.
Det är jobbigt när hjärnan, i sina klokaste stunder, säger GÅ VIDARE, men hjärtat säger annat.
Jag och L har fortfarande kontakt varje dag.
I lördags fyllde han år och han kom hit för att äta tacos.
Att han inte mår bra är tydligt och han har påbörjat sin behandling.
Jag hoppas verkligen att han orkar genomföra den för det verkar jobbigt.
En massa jobbiga tankar och känslor som medför mer dåligt mående och dålig sömn.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är orolig för honom.
 
Men jag måste försöka fokusera på mig själv!
Att hitta balans och bra mående.
Att få ordning på min vardag.
 
 
Nu finns inte den där knappen så jag kämpar vidare...en dag i taget...
 
 
1 Jaana:

skriven

Kram!

Kommentera här: