Om incest, rituella och andra sexuella övergrepp

image300


Jag hittade en bok på jobbet förra veckan, det var antologin "Här bor jag". På bokens framsida finns texten "Kvinnors berättelser om incest, rituella och andra sexuella övergrepp". Jag vet att många INTE vill läsa om sådana här saker eftersom man tycker att det är för jobbigt, det respekterar jag. För mig är det annorlunda, jag vill gärna på något vis skaffa mig en förståelse för hur sådana här saker kan hända. Vad är det som gör att förövarna gör det dom gör, vad händer med offren, hur kan man gå vidare i livet efter sådana här upplevelser...mina frågor är många och det är ofta så att det inte finns några entydiga svar att få...

Den här boken är inte någon rolig läsning. Men det hemska blir inte mindre hemskt för att vi blundar för det. Det som boken beskriver är verklighet för 10% av kvinnorna och 2% av männen i Sverige.


Kvinnors berättelser om incest, rituella och andra sexuella övergrepp. 28 kvinnor har skrivit, illustrerat och redigerat denna bok.

Vi blev sexuellt utnyttjade i barndomen av fäder, styvfäder, bröder, mödrar, far- och morföräldrar, farbröder, morbröder, vänner till familjen, organiserade grupper av förövare, professionella "hjälpare" och främlingar. Skrivandet har varit en del av arbetet med att hantera livet. Att publicera vårt material innebär för många av oss att bryta en lång tystnad.

Förövarna i boken är inte pedofiler från ett främmande solsystem utan vanliga människor som dagligen förgriper sig på barn. Vi som drabbats är brottsoffer, men inte objekt, klienter, patienter, utan subjekt med makt att förändra. I lyrik, kortprosa och bild skildrar vi vägen till helhet. Här bor jag är en vacker bok som med humor och känslighet behandlar djupt mänskliga villkor.

Antologin Här bor jag är det första försöket att visa för omvärlden att en grupp som samhället har klassat som offer har kraft och vilja att berätta i en konstnärlig form om sin styrka, sin väg till helande genom skapande. Kvinnorna har kommit i kontakt med projektet genom skrivarcirklar i Stödcentrum BEDA:s regi och ett upprop i Rsci:s medlemsorgan, Spegeln. Boken illustreras med ett femtiotal tuschteckningar.