Att vara medberoende...

...är en sjukdom på samma sätt som att vara alkoholist eller narkoman.
Ett medberoende är också något som man får jobba med i hela sitt liv.
I kväll har jag och Ann Catrine varit och lyssnat på Katerina Janouch när hon berättade om sitt liv som medberoende och "alkoholisthustru".
Stark och tänkvärd berättelse.
Har du inte läst hennes bok "Anhörig", så gör det!!
 
 
 

Ibland önskar jag...




 ...att jag hade ett trollspö som jag kunde svinga för att ta bort det som är jobbigt och som gör ont...när någon egentligen skriker efter hjälp men vänder 1000 taggar utåt för att stöta bort hjälpen då är det inte lätt att veta hur man ska göra...när är det dags för mig att lägga ner mina försök att hjälpa...hjärnan säger en sak och hjärtat en annan...


Jag fick nog!!

Idag fick jag helt enkelt nog!
Vi har ett par i vår närhet som lever i en relation som är "helt galen".
Under lång tid har vi pratat, lyssnat, stöttat, ordnat med övernattning, lyssnat, stöttat, lyssnat, lyssnat osv osv.
Och jag och A är inte dom enda som ställt upp så.
I helgen gick det ordentligt över styr för paret...
...och idag gick det upp ett ljus för mig...jag tror aldrig problemet kommer att lösas eftersom paret på något konstigt vis, trots allt som hänt, inte verkar redo att lämna varandra,  och jag fick helt enkelt nog.
Det är svårt att beskriva exakt vad som hänt eftersom jag inte vill hänga ut personerna här i bloggen, men "alla" i omgivningen förstår att det här kommer att ta en ände med förskräckelse utom dom själva!!
Och all energi lägger paret på att försöka "få rätt" mot varandra i stället för att försöka mötas halvvägs.
Så, som sagt...jag fick nog....
Har pratat med dom båda och för första gången varit helt ärlig med vad jag känner inför deras sugande av energi från omgivningen.
Jag var verkligen arg.
HERREGUD!!!
Dom är vuxna och måste kunna ta ansvar för och lösa sina problem själva, och om det inte går så bör dom nog söka proffessionell hjälp i stället för att ringa runt och "skvallra" och prata skit om varandra till alla möjliga människor.
Vad kan andra göra om dom inte vill ha förändring själva??!!
Säger man att man vill ha lugn och ro men ändå kräver att "få rätt" så blir det som att springa i ett hamsterhjul...ingen "ger sig" och diskussionerna bara fortsätter...

Förstår att detta låter som värsta "rappakaljan" men jag var bara tvungen att skriva av mig lite frustration.

PUST!!!












Det var lugnt i två månader...

...men nu är det visst igång igen...




Det gör ont i hjärtat

Har pratat med en av de inblandade  från gårdagen nu.

Läget är för tillfället under kontroll där, men fortfarande finns en massa saker som måste redas ut.
Det gör ont i hjärtat när sånt här händer...


 




Det kom ett telefonsamtal...

...från en person som står mig nära.
Jag är uppvuxen med en alkoholiserad pappa vilket gjort mig till medberoende, det kämpar jag med varje dag.
Ibland känns det som om alkoholism alltid kommer att finnas i min närhet och förpesta mitt liv.
Nu är det fullt kaos i en familj i min närhet och även fast jag inte vill blanda mig i så känns det ändå som att vetskapen om vad som händer håller på att kväva mig...
Vad kan jag göra?




Otroligt!!



Idag fick jag stå i kö för att komma IN på Systembolaget!!
Hyllorna gapade helt tomma på vissa ställen.
Första gången det tagit mig längre tid att komma in i en butik än att komma ut.

Rör inte min sup!

Många barn blir oroliga och rädda när vuxna dricker alkohol. Och alla ungdomar vet att första fyllan är vägen in i vuxenvärlden. Vem vågar ifrågasätta det vanliga drickandet?

Se och hör vad barnen säger här.


Dokument inifrån

Det finns hjälp

Om man är vuxen och inte kan förklara varför man dricker sig ordentligt berusad dagen innan man ska upp och jobba, och dessutom köra bil till jobbet, då behöver man ta sig en ordentlig funderare över sina alkoholvanor.
Det finns hjälp att få...sök den hjälpen!


Berusad

Jag och A har liknande uppväxtförhållanden, båda har vuxit upp med en förälder med alkoholproblem.
Det har självklart påverkat oss, men på olika sätt...jag dricker alkohol men blir VÄLDIGT sällan ordentligt berusad och blir jag det så är jag alltid på gott humör. A däremot blir ibland VÄLDIGT berusad och inte särskilt trevlig då och det stör mig fruktansvärt mycket när det händer...i går vid 01-tiden var det färdigt...vilken början på 2008!!!
Det är som att uppleva barndomens fasor igen...fy f...n vad less jag blir på honom när det blir så här...
Vi har haft ett långt samtal om det här idag och jag hoppas verkligen att jag slipper det här beteendet fortsättningsvis. Man kan vara alkoholist på olika sätt...att inte kunna bedömma när det är dags att sluta dricka är också en form av alkoholism...det är inte vad man dricker utan vad som händer när man dricker som är det viktiga...
A hade såklart hemsk ångest idag...tyvärr känns det som rätt åt honom...det är inte snällt att tänka så men med min bakgrund är det dom tankarna och känslorna som dyker upp...
Är det någon fler där ute i blogg-världen som har liknande upplevelser??


Bekymrad

Min bror, som bröt upp ur ett längre förhållande i slutet av sommaren, har sedan ett par månader träffat en ny tjej som han tycker mycket om. Den senaste tiden har han märkt att hennes förhållande till alkohol är allt annat än sunt och han beslutade sig därför i söndags att bryta den relationen. Vi har pratat mycket om situationen och det han berättat är inte alls roligt så jag blev glad när han tagit det kloka beslutet att avsluta relationen.

Men nu får jag plötsligt ett sms där han skriver att han är på väg till tjejen och att dom ska pröva igen!!!
Vad gör man?! Ingenting så klart, han är vuxen och måste ta egna beslut i livet men jag blir orolig för honom...
Vår uppväxt med en missbrukande pappa har satt spår i oss båda som är svåra att bemästra...att vara medberoende är något att kämpa med varje dag...det här är en helt ny situation för min bror och jag vet vad jobbigt han kommer att få det i den här relationen om inte tjejen själv väljer att ta tag i sina problem...
Att göra "ingenting" är svårt, min bror vet vad jag tycker och tror men jag har även sagt att jag respekterar hans beslut om sitt liv...det här var inte vad jag hade förväntat mig...




Om alkohol


Första julbordet

Det var ett lyckat premiär-julbord igår. God mat, ingen sjögång och mycket prat och skratt.
Själva båtturen slutade vid 22.30 och då hämtade A mig vid kajen, jag var nöjd, mätt och glad då. Kände att det var läge att åka hem innan det stora "sjöslaget" började. Tyvärr misstänker jag att ett par av dom som var med igår blev aningen för överförfriskade...


image614

Minuspoäng



Gubben var verkligen överförfriskad igår och han är hemskt bakfull idag...det här gillar jag verkligen inte!!!
Alla mina känslor sen barndomen "ploppar upp" vid sådana här tillfällen och det är jobbigt.
( för dom som inte redan vet så är jag uppvuxen i ett alkoholisthem)
Även om jag kan sätta ord på och förstå mina känslor idag så är dom fortfarande lika jobbiga när dom kommer.
Bara lukten av bakfylla kan få mig illamående...det är en speciell doft som bara finns när någon har konsumerat riktigt mycket alkohol...ja idag får gubben tyvärr minuspoäng av mig.....

RSS 2.0