Det är galet vad fort...
...tiden går, även nu när jag är sjukskriven så rusar dagarna förbi.
Nu blommar häggen för fullt och den doftar så gott och jag såg att syrenerna var på gång också.
Men någon sommar är det fortfarande inte, bara solen som värmer.
I måndags efter att jag skjutsat mamma och handla så träffade jag en diabetessköterska på vårdcentralen.
Jag har ju kämpat med vikten så länge och nu har jag bestämt mig för att testa Saxenda och sköterskan visade mig hur injektionerna ska tas och så pratade vi lite kost och träning.
Medicinen är svindyr och går inte på högkostnadsskyddet så jag hoppas verkligen att det fungerar och att jag slipper biverkningarna.
I tisdags var RUT här och städade och tvättade fönstren, härligt att kunna se ut igen, mina fönster var väldigt dammiga.
Sen skjutsade jag mamma till ÖB.
Eftermiddagen ägnade jag åt att sätta upp nya gardiner, efter det var min rygg trött.
Igår var jag på Ryds och lagade ett stenskott.
Sen hade jag och Ann Catrin tänkt åka på en marknad men det spöregnade så vi ställde in.
Jag åkte på affären och köpte hallon och jordgubbar i stället.
Inte svenska än såklart men det fick duga.
Jag försökte boka tid för att göra ett nytt pass också och det gick "sådär", den första tiden jag kunde hitta var den 12 september i Härnösand.
Känns väldigt långt borta men det får gå, jag har ingen resa planerad än där jag behöver pass.
Skulle det bli så att jag vill resa någonstans tidigare så får jag väl börja jaga återbudstider.
Inga revolutionerande nyheter att berätta om, dejtingen är också noll och ingenting.
Tänk att det ska vara så svårt att hitta en trevlig och "normal" man...
