Ja vad ska man säga...
...det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig.
Sedan februari så har det planerats en klassträff med min gymnasieklass.
Vi träffas ibland och det brukar vara jättetrevligt.
Jag är en persom som ofta tar initiativ till träffar och efter påstötningar och förfrågningar så även inför denna träff.
Datumet för träffen presenterades i februari och direkt var det några som svarade att dom inte kunde men resterande var positiva.
Att få en uppslutning på 100% funkar ju aldrig så datumet spikades.
Att det sedan under resans gång kan bli så att folk får förhinder är inte heller konstigt, men att deltagarantalet går från 15 till 5 under veckan innan träffen känns jättetråkigt.
Jag fick en dålig känsla i magen, ville inte ha fler avbokningar i sista sekunden, så jag mailade de sista tappra som inte avbokat redan och det togs ett beslut att ställa in.
Så jäkla trist!!
Känns inte som att jag kommer att ta tag i någon planering inför klassträff igen.
Det krävs ju trots allt en del fixande och trixande.
Jag hade dessutom "slösat" en semesterdag för att få vara ledig dagen efter.
Nu får någon annan kliva in och styra upp om det ska bli något.
Jag och Eva bestämde i alla fall att vi skulle träffas och äta en bit efter att jag slutat jobbet och det var både trevligt och gott.
Ett lite "plåster på såret".
=)
