Det här med första...

...intrycket är intressant.
 
 
Igår kväll satt vi och såg ett avsnitt av "Det okända" och helt plötsligt kommer jag på mig själv med att tänka om kvinnan i familjen, "gud vilken trevlig människa".
Började sedan fundera på varför jag kände så om henne.
Hon agerade inte speciellt annorlunda från deltagare i andra program.
Ja, vi var i samma ålder ungefär, bodde båda på landet, hon hade möbler som påminde om en del av mina möbler så vissa saker hade vi ju gemensamt men det var ändå inte det.
Det var mer än positiv känsla.
Jag läste någonstans att det första intrycket avgörs på 7 sekunder, det är oerhört snabbt.
Läste också att detta styrs av reptilhjärnan och det verkar ju rimligt.
Under den tidseran där ett möte kanske direkt handlade om liv eller död så var det naturligvis viktigt att bestämma sig snabbt om personen var vän eller fiende.
 
 
När jag var yngre så var första intrycket ofta gjutet i sten.
Någon som gjort ett dåligt första intryck var "dömd för evigt".
Livet var mer svart eller vit.
Med åldern har det blivit mer "gråzon".
Visst kommer den där bra-eller dåligt-känslan direkt men nu för tiden kan jag resonera mer sakligt med mig själv och jag är beredd att ge människor fler chanser och inte direkt döma på det första intrycket.
Alla har vi våra olika erfarenheter och ryggsäckar som påverkar hur vi är och hur vi agerar.
Och jag vet att jag många gånger fått ett fel första intryck av människor.
I dagens samhälle måste det vara ännu svårare att skapa sig en "rätt" bild av människor när så mycket styrs av/via sociala medier.
Både ord och bilder går att "korrigera" på ett sätt som passar.
Det ÄR enkelt att gömma sig bakom en dataskärm, men det är en annan historia.
 
 

Kommentera här: