Det händer inte...

...så mycket roligt i mitt liv just nu.
Egentligen lunkar väl vardagen på som vanligt förutom att jag är sjukskriven och att min brors död vilar som en mörk skugga över allt.

I går ringde polisen och berättade att obduktionen var klar.
Jag fick reda på dödsorsaken...så fruktansvärt...men ingen tvekan om att döden var ögonblicklig.
Var på väg till hans lägenhet för att börja plocka där...vilken jä..a dag!!

Mamma och A var också där.
Var helt slut i huvudet när vi kom hem.
Det är verkligen en helt bisarr känsla att "rota" i någon annans saker.

Jag blir både glad och ledsen när jag märker vad lika vi är/var...
Hans sätt att "organisera", välja produkter osv...precis som mitt.
Jag grät floder i bilen hem sen.

I dag har planeringen inför begravningen börjat.
Vi ska till begravningsbyrån på måndag men jag har lyssnat på musik och läst dikter...vill vara lite förberedd, det kommer att bli fruktansvärt jobbigt igen.
Jag har också meddelat hans kompisar och arbetsgivare vilken begravningsbyrå vi anlitar.
Inga roliga sysslor men jag känner att jag vill avlasta mamma och styra upp det praktiska så mycket jag kan.

I morgon ska jag ta bort stygnen på näsan.
Jag har haft dom i 11 dagar nu...lika länge som J har varit död...misstänker att jag kommer att få ett ärr...det kommer för alltid att påminna mig om en av de värsta dagarna i mitt liv.









1 Ulrica:

skriven

Vad stark du är i denna svåra stund. Jag känner verkligen med er. Har ett minne av Jocke när han dansar "Smokeydance" (det var dansstilen han fick efter han druckit några glas och hans kompisarna hade döpt dansen till det)på vårat bröllop till ZZ-top. En väldigt skön stil hade han i den dansen och det minnet kommer jag aldrig att glömma. Många varma och stärkande kramar till dig <3

2 Ewa:

skriven

Har följt din blogg ganska länge nu. Det känns som ni haft nog med tråkigheter =( Kan nästan skämmas när jag tycker mitt liv känns jobbigt och då handlar det "bara" om tråkigheter på jobbet. Jag ska tänka mer positivt nu. Hoppas att du trots allt får en fin helg.

3 Sandra:

skriven

Jag tycker du är så stark!Antar att man blir det när man gått igenom mycket..Skickar en styrkekram! <3

4 Eva Å:

skriven

Jag är så ledsen för er. Jag förstår inte hur ni tar er genom vardagen men man blir nog stark när man verkligen behöver det, vi är nog konstruerade så. Ni har mycket jobbigt att gå igenom framöver, jag hjälper gärna till så gott jag kan där du/ni känner att det blir er övermäktigt eller bara att ni inte har nån ork kvar.



Tänker så mycket på er.

Kommentera här: