Det var min brors...
...begravning igår.
Det var fruktansvärt jobbigt och sorgligt men samtidigt så himla fint.
Förutom oss närmaste så var kyrkan full av hans vänner och arbetskamrater.
Prästen var helt fantastisk och gjorde begravningen så passande för min bror.
Några vänner talade vid kistan och bandet brorsan spelade med framförde två blues-låtar.
Allt var verkligen så "rätt".
Idag är det lite lättare att andas men hålet i hjärtat är fortfarande lika stort.
Jag har under de senaste veckorna haft mycket kontakt med några av min brors bästa vänner.
Min förhoppning är att den kontakten ska förtsätta.
Det kommer att göra det lättare att bevara alla fina och roliga minnen.
Gråt inte vid min grav.
Jag finns inte där
Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.
Och när Du en tidig morgon
väcks av fåglars kvitter
är det min röst Du hör.
Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död.
Jag har bara gett mig av
Själar säger aldrig farväl.....
skriven
<3!! kramm