~~ejmis~~

...har präglats av den otroligt sorgliga händelsen i Norge, där Anders Behring Breivik valde att med en bomb, en pistol och ett automatvapen ta livet av nästan 100 människor.
Tankarna går till alla som förlorat någon denna sorgens dag.
Tankarna går till alla som var på plats och kommer att leva med ett sår i själen för resten av livet.
Tankarna går också till förövarens anhöriga...


Mitt i denna röra av känslor av avsky för brottet, av rädsla för vad livet är skört, av påminnelsen om vad livet kan förändras på en sekund så väcks också en nyfikenhet hos mig.

Vad är det som driver en människa till en sådan fruktansvärd handling?
Hur har han tänkt och varför?
Hade någon eller något kunna förändra de val han gjorde?

För mig räcker det inte att fyllas med och uttrycka ilska, sorg, fasa, avsky och förtvivlan...jag behöver också försöka fårstå VARFÖR något sånt här händer.

I mitt jobb träffar jag dagligen personer som gjort dåliga val i livet.
Personer som skadat andra.
Jag försvarar inte de brott som begåtts och jag tycker det är skönt att inte behöva vara den som dömer till vård, fängelse eller frikännande.

Det mina erfarenheter lärt mig är att livet inte är svart eller vitt, det finns en väldig massa gråzon.