Vad var det som hände?

De senaste dagarna känns som månader.
Så mycket har hänt.
Min älskade sambo A fick i måndags veta att han har en hjärntumör.
Han har under en tid känt sig trött och lite vinglig och för någon månad sedan skickade läkaren på VC remiss både för operation av hans vänstra knä och till en skall-och ländryggsröntgen.
I fredags opererade han sitt knä.
I måndags kl 07.40 hade han tid för röntgen av huvud och rygg...rutinkontroll trodde vi.
När han kommer hem från röntgenundersöknigen så äter vi en sen frukost och hinner bara avsluta den när telefonen ringer, det är VC som ber A att omedelbart åka till sjukhuset och han får inte köra bilen själv.

Den resan är en av de längsta jag gjort i mitt liv!!
Vi sa inte många ord till varandra under tiden vi satt i bilen men 1000 tankar snurrade.
Väl framme på akuten får vi ganska direkt träffa en läkare som talar om att A har en stor tumör i sin högra pannlob och att han direkt ska bli inlagd på stroke-avdelningen.
Här i Sundsvall finns ingen neuro-kirurg längre men stroke-avdelningen var den bäst lämpade att ta hand om A eftersom tumören satt i hjärnan fick vi som besked.

Väl uppe på avdelningen fick jag ytterligare en chock när jag kom in på salen där A fick sin säng.
En 3-bädds blandad sal och hans två medpatienter var två mycket gamla och mycket frånvarande patienter.
Det kändes som om det var ett dödens väntrum!
Vi två i chock som skulle behöva lite avskildhet för att kunna prata med varandra och även meddela anhöriga om vad som hänt.
Dessutom inföll besökstiden strax efter och rummet fylldes upp av besökande!!!
Tack och lov finns det nära och kära som kan hjälpa till...A:s bror och ex-fru fick varsitt sms om vad som hänt och vi bad dom meddela barn och föräldrar.

Men vi behövde faktiskt inte vänta länge förrän vi fick träffa den läkare som är A:s behandlande läkare här. Vi fick gå med honom och en sjuksköterska till ett samtalsrum och där infomeras ytterligare om vad som nu skulle hända. Det är i Umeå den fortsatta behandlingen kommer att ske sen. Här i Sundsvall påbörjades en cortisonbehandling direkt och A fick också göra en magnetröntgen.
Cortisonet ska göra att svullnaden runt tumören lägger sig, det ska underlätta operationen.
Efter informationen fick A frågan om han ville stanna kvar på avdelningen eller om han ville åka hem.
Självklart ville han hem!!

Direkt när vi landade på hemmaplan så kom barnen och A:s exfru till oss.
Det betydde MASSOR!!


Nu har det gått ett par dagar och chocken börjar så smått lägga sig.
Vi beslutade ganska omgående att berätta, inte bara på jobbet, utan även för våra vänner vad som hänt.
Det känns bättre att berätta hur det verkligen är innan rykten börjar snurra.
                    Stödet från nära och kära har varit enormt de här dagarna.  Det är märkligt vad mycket det betyder med "bara" t ex ett par ord via ett sms.
Jag vet ju själv vad svårt det kan vara att veta vad man ska säga till någon som drabbas av tråkigheter.

Nu tar vi en dag i taget...det här är fruktansvärt jobbigt men på något sätt ska det gå...misstänker att bloggen kommer att bli ett "andningshål" för mig...

STOR KRAM till Er mina vänner IRL som läser här och som redan nu har varit ett stort stöd.
Jag vet att Ni kommer att finnas där för mig framöver också.





1 Annika:

skriven

Oj...STOR, STOR varm kram till er båda...Det gör mig ledsen att läsa detta men hoppas det går bra allt. <3

2 Mija:

skriven

Oj oj oj Jo förstår dig att det INTE blev en vanlig dag. Vilket hemskt bemötande på sjukhuset, har egen erfarehet av hur dåligt det kan vara, men nu får vi hjälpa dig att åter få dina vanliga dagar, detta kommer att fixa sig, synd att man bor så långt ifrån dig, vill hjälpa <3 Stor KRAM MIJA

3 Ann Catrine:

skriven

Älskade vännen!

Kan inte ens försöka sätta mig in hur ni har det nu,

men tänker på er hela tiden, och sänder massor av tankar och på mitt sätt även "böner".



Det här ska gå bra, men vet ju också att ni kommer ha en fruktansvärt jobbig tid framför er.

Det gör mig så ont att ni ska måsta gå igenom detta!!



Tur ändå att ni har ett nära och stort socialt nätverk som stöttar och hjälper!



Tossan och jag hade kontakt igår, jag talar för oss båda när jag säger att,- var inte rädd säga till att du behöver hjälp! Med djuren, skjuts, en plats att sova på inne i stan, någon som bara lyssnar och håller om, att få en lagad måltid... du fattar!

Du kan be oss om precis vad som helst!!

Och det menar vi!!

Med hela våra hjärtan!

Det kan ju också vara så att det kan vara ett andningshål, att inte "lasta" allt på de allra närmsta...

Då finns vi, alla dina vänner, här!

Och IRL!!!



Vill du sticka iväg en stund för en fika eller strosa med sällskap...

Du vet bäst vad du behöver!

Jag tänker inte ringa dig, men svarar när som helst på dygnet.

Du kan ringa precis vilken tid som helst!

Sänder dig ett sms ibland.

Och i mina tankar är du och A hela tiden!!



Massor av hårda kramar!!!!

4 Ann Catrine:

skriven

P.S

Läste jag rätt?!

Några MÅNADER sedan de skickade remiss!!!??

5 Carina:

skriven

vilket chockbesked ni fick.....vill bara skriva att jag tänker på er och håller tummar allt vad det går för er att detta ska gå vägen....kram

6 christel:

skriven

mitt hjärta blöder för er men så skönt höra att ni har era nära och kära som stöttar er...skriv av dig här så håller vi läsare en cyberkram runt dig

7 maria:

skriven

oj vilket hemskt besked...förstår hur tungt ni har det och vilken chock ni befinner er i...tänker på er och hoppas att allt går bra...varma innerliga kramar Maria

8 TokigTossa:

skriven

Älskade, älskade gumman min!



Tårarna rinner på mina bleka kinder när jag läser dina rader...

Som mormormu tidigare berättat så finns vi här 24-7



Tveka inte att höra av dej, när som helst på dygnet!

Jag kan vara en tjurig tossa när jag sätter den sidan till och jag har en hel del kontakter inom sjukhusets väggar, och gissa om dom ska användas för er skull...

Säg bara till kära du så fort jag kan hjälpa till med det minsta!



Största o varmaste kramarna till er båda! / T

9 Synnöve:

skriven

Jag blir helt stum! Vet inte vad jag ska komma med för tröstande ord.

Känner tårar som bränner bakom ögonlocken.

Jag kan inte föreställa mig vad ni går igenom nu.

Alla era tankar, känslor och frågor.

Livet tar en helt oförutsägbar väg ibland.

Jag hoppas och tror att din älskade A kommer bli bra. Det kan ta en del tid. Men det kommer lösa sig.



Säger som många andra sagt förut. Jag finns här, även om vi inte känner varandra så att vi har träffats. Men det känns ändå som att man känner varandra tack vara bloggen.

Så snälla vän. Tveka inte. Släng iväg en rad om det är något. Jag är bra på att lyssna.

Tänder ikväll ett ljus på köksbordet och tänker på er.

Tusen varma kramar och tankar går genom luften hem till er ikväll.

Kram.

10 Ewa:

skriven

Men usch och fy vilket jobbigt besked. Jag fick rysningar när jag läste ditt inlägg. Kram

11 LillaNisse:

skriven

Usch vilken jobbig situation, jag tänker på er och hoppas att det inte blir alltför jobbigt för er, många styrkekramar....

kram kram

12 Lotta från Småland:

skriven

Men...blir alldeles tårögd... Ska sända lite extra böner om att han ska bli frisk snart!

13 Jaana:

skriven

Hoppas att allt går bra för er!!



Kram Jaana

14 Nina Lindh:

skriven

Men vilken chock för er båda! Håller alla tummar och tår för att det går bra!



Kram

15 Helena:

skriven

Ni är hela tiden i mina tankar.

Du vet att jag finns här för dig vännen....bara ett telefonsamtal bort.

Stor kram till er båda!

16 Tina:

skriven

Min vän!...mina ord räcker inte... med sänder många varma kramar till er att ni skall orka gå igenom detta tillsammans i det svåra.

Kram! ♥

17 Trolda:

skriven

åååååh vad hemskt för er - blir alldeles ledsen här, tårarna riner... Jag har en Väninna som har cancer, och en annan som HAFT det men blivit FRISK, så jag kan ana vad ni går igenom just nu... Idag är de ju otroligt duktiga inom vården av cancer och vi håller alla tummar att det skall gå att operera bort. Många varma kramar från mig, tänker på er massor!



Trolda - kramar!

18 My:

skriven

Läser det med tårar i ögonen, massa kramar till er, och till dig, som ska va stark nu.... Tänker på er!

19 soffie:

skriven

oj har inte läst detta förrns nu fyy vilket tragiskt besked,

skickar er massor av styrkekramar och hoppas nu att cortison behandlingen krymper svullnaden så han mår bättre,

kram

20 Lena:

skriven

=(

Jag har suttit och uppdaterat mig genom din blogg nu och möts av detta. Det finns egentligen inga ord. Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra för er.

Många många kramar från mig och mina gangsters.

21 Linusadina:

skriven

Great idea make it site. Thank you.

Kommentera här: