~~ejmis~~

...ifrån Umeå.
A:s läkare där ringde igår. Han hade tittat på röntgenbilderna och konstaterat att det kommer att bli en stor operation inom ungefär en månad.
Han ansåg inte att det var akut vilket kanske är bra??

Jag var på VC igår med min axel som inte är bra sedan jag ramlade för 5 veckor sedan och sedan hade jag en förhoppning om att få bli sjukskriven nu när allt är som det är.
Men den manlige läkaren på VC tyckte att jag skulle gå och jobba.
"Nu när det akuta har lagt sig så är det bäst att komma tillbaka till vardagen så fort som möjligt".
"Jag kan skriva ut tabletter till dig om du vill"

Grrrr!!!
Jag tackade nej till tabletterna...vet att tabletter hjälper många som mått dåligt en längre tid men jag känner INTE att det är fel att vara låg när man nyss fått ett besked som detta.
Kan kroppen läka sig själv är väl det det bästa?
Tycker att jag kan få vara ledsen och ta det lugnt ett tag utan att dämpa känslorna med piller.

Har dessutom ett helt fantastiskt nätverk av nära och kära som jag känner stöttar oss till 100%.

Tur i oturen eller vad man ska säga så hade min chef inte sjukanmält mig utan använt mina anhörigdagar nu när jag varit hemma.
Ska kontakta min kvinnliga läkare på Länshälsan och se om hon har mer förståelse.
Kanske är jag orättvis nu men ofta verkar kvinnliga läkare förstå kvinnliga patienter bäst.

Fortsättning följer...