Nattliga funderingar
Sitter på jobbet med en stor kopp te. Den här tiden på natten, runt 03.00, så blir jag alltid så frusen.
Funderar över framtiden...hur det ska bli här på jobbet...både för dom som får sparken och för dom som blir kvar.
I kväll uppstog en situation här på jobbet...en sån där situation som gör att man helst bara vill packa ihop och gå hem...en sådan situation som gör mig frustrerad och less...önskar att jag kunde få berätta så alla får veta hur det kan vara men tystnadsplikten gäller så klart.
Som tur är så kan jag lämna den här frustrationen och ledan här när jag går hem sen...det är en av fördelarna med att jobba i en arbetsgrupp som den som finns här...någon annan tar över när jag går hem.
Det är väldigt sällan jag funderar över patientarbetet när jag är hemma...jag vet att det "rullar på" som det ska ändå...hur blir det med det ser efter omstruktureringen?
Det tar tid att bygga upp ett fungerande arbetslag.
Och det tar tid att bygga upp en fungerande relation med patienterna.
Är det verkligen "bara" pengar som ska få styra?
För sjutton....det är människor det handlar om!!!
skriven
Känner igen funderingarna. Hos oss är kvällarna och helgerna minimalt bemannade. Händer det något utöver det vanliga får vi knappt ihop det.
Och som du säger, vi kan gå hem men de som bor därär kvar i stressen.