Anonym eller inte?

Sitter här på jobbet och läser ikapp i era bloggar, det är en lugn natt här än så länge, så nu är jag äntligen uppdaterad.
Det är en sak jag funderat på till och från de senaste veckorna och nu när jag surfat runt bland era bloggar så dyker den här funderingen upp igen.
Funderingen om att vara anonym i bloggen eller inte?
När jag började blogga var det en självklarhet att vara anonym men jag börjar mer och mer att tänka om.
Det är ju så kul att se foton på er och era familjer och vänner.
Ibland skulle jag också vilja visa upp mina härliga nära och kära.

Hur tänker ni som valt att inte vara anonyma?
Och ni som valt att vara det?

Och framför allt...mina nära och kära som läser här...vad tycker ni?
Skulle ni tycka att det var ok att jag visade upp er här i bloggen?



1 Synne:

skriven

Hej och godmorgon.

Att vara anonym blev nästan ett hinder för mig när jag började blogga.

Jag visar bilder på mina nära och kära, men skriver inte namnen på dom. Det är något mellanting tror jag.

För mig fungerar det. Men jag hör alltid om det är ok att lägga ut bilderna först innan jag gör det.

Det är nästan inte möjligt att säga till någon vad den ska göra eller inte göra. Fundera på det och gör vad du anser vara det bästa för dig, dina nära och kära. Det är mitt råd.

Nu ska jag hoppe i loppekassa igen några timmar.

Kramen Synne.

2 Lillan:

skriven

Tanken att vara anonym har sällan slagit mej! För mej är det ett sätt att visa nära och kära som amn inte träffar så ofta hur man har det! Ibland kan det vara jobbigt att inte vara anonym som då man vil skriva om saker som inte man vill alla läser men då kan man ha en låst blogg:)Också!

3 Nina:

skriven

Känner att jag är så där lite lagom anonym... fast ändå inte. Allt behöver man ju inte säga och visa. Än har ingen klagat allt för mycket. En "ingift" släkting fick frispel ett tag, men det får stå för honom, och hans kommentarer publicerade jag inte. Kör med moderering av kommentarerna just för att stoppa dumheter.

4 Anna:

skriven

Jag är för spontan för att klara av att vara anonym. Men.. jag undviker att namnge personer i min närhet och jag berättar inte allt som händer utan väljer självklart ut det jag tycker är på rätt nivå. Jag har respekt för dem som inte vill visa vem man är, men trivs allra bäst på personliga bloggar.

5 Tina:

skriven

Jag måste väl säga att jag är ganska anonym, dels har mina söner sagt de vill inte vara med på bilder i bloggen....mannen har nog inte sagt så mycket...de bilder jag har tagit har nog inte varit med god kärpa isof, och namnen på dem har jag inte heller lagt ut.

Men de skulle vara kul för nära o kära att få lägga ut bilder på olika händelser.. för att mer beskriva händelserna.

Jag känner bloggen är mer som en E4a där vem som helst kan läsa facebook känns mer som att du väljer vilka vänner du vill ha kontakt med....ja jag vet inte om jag tänker fel men de finns så många avikande personer som kan finner nöje att göra mindre trevliga saker mot andra.

Bra inlägg.

Ha en skön dag!

6 Åsa:

skriven

Tja, du vet ju hur jag är, så jag skulle aldrig våga vara "öppen"...

Du skall göra som du vill och käner!

7 Åsa:

skriven

Förresten, jag lånar bilden! ;)

8 Carina:

skriven

För min del har tanken att vara anonym aldrig funnits, kanske beror på att de bloggar jag gillar allra mest att läsa är just de med lite foton i, känns mer personliga helt plötsligt då!

Däremot har jag funderat på att ha en till blogg, en låst sådan. Precis som så många andra vill jag inte utelämna personer i bloggen så därför skulle jag vilja ha en låst för närmast "sörjande" bara!

Oavsett vad vi alla skriver här så är valet ditt, du bestämmer i slutänden :-)

9 Maria:

skriven

För mig är bloggen en del av mitt liv och min vardag och för mig känns det mest naturligt att visa vem jag är. Jag vill gärna dela med mig av mitt liv med både bilder och mina ord.

Sen vill jag däremot inte skriva för privata saker då det påverkar både mig och min närhet, i dessa fall har jag då tänkt att skaffa en privat anonym blogg...



Kram vännen :-)

10 kicki:

skriven

Jag tycker det är helt ok att visa upp mitt liv och vem jag är, de jag lägger ut och visar på bild har jag alltid frågat först om det är ok, ingen har några problem med det...sen har även jag en hel massa privata saker som jag absolut inte skriver om..sånt behåller jag för mej själv...kanske lägger jag inte alltid ut namnen på alla utan skriver första bokstaven...ungarna gör det inget att de finns med i ur och skur...

Jag har alltid undrat hur du ser ut min vän, man bildar sig ett utseende på den man pratar med....kanske någon gång man kan få se om min bild stämmer...

kramen på dej

11 Inger Maryissa:

skriven

Själv är jag väl halv-anonym...

Jag skyltar inte med mitt riktiga namn, var jag bor osv.

Fast mitt förnamn skriver jag, men Inger är ju ett så vanligt namn...

Men det finns foton på mig, så om någon som känner mig, ser dem så....

Jag har t.ex. inga nu levande släktingar eller familj att kunna visa upp på min blogg,

och visar heller inga foton på min dotter för hänsyn till henne att hon inte vill det.

Samma gäller för det jag skriver att personer inte ska kännas igen som inte vill det.



Men visst kan det vara ok att visa upp familj, nära och kära och vänner

om de själva tycker det är ok.

Fast när det gäller barn så vet de nog inte riktigt vad det innebär,

och bilder stannar ju på nätet väldigt länge...

Men det beror nog lite på också på hur de visas m.m.



Ja det var mina tankar om det hela.

Kram

12 Samuel:

skriven

Bra inlagg! Tror att det ar manga som inte tanker efter alls pa vad som laggs ut pa natet. Utan att vara hysterisk sa tror jag att man ska tanka efter lite. Ingen vet ju riktigt hur konsekvenserna av att hanga ut sitt privatliv i detalj pa natet kommer paverka en i framtiden eftersom fenomenet inte funnits sa lange...

13 Eva:

skriven

Du, jag har också haft de tankarna. Att jag gärna skulle visa upp mig själv - inte minst eftersom jag fått så bra kontakt med andra bloggare som inte är anonyma. Det känns liksom lite fegt :-) Men samtidigt är det här med spökerier så himla känsligt. Kommer det ut på mitt jobb t ex, så skulle jag få problem med min trovärdighet... Så tills vidare fortsätter jag anonymiteten.



Vad gäller min medverkan på andras bloggar (på bild) är jag rätt tveksam till det med. Har jobbat med IT i många år så jag är medveten om att en bild som väl hamnat på nätet lät sprids vidare, det går liksom aldrig att vara säker på att en bild är borta.



Kram,

Eva

14 my:

skriven

Klart det är ok att visa upp sig i bloggen, bara kul att få se dig! :) Själv har jag valt anonymitet för att kunna skriva fritt och inte ha nån cencur. Den dagen nån jag känner hittar dit, sticker jag!

15 my:

skriven

Klart det är ok att visa upp sig i bloggen, bara kul att få se dig! :) Själv har jag valt anonymitet för att kunna skriva fritt och inte ha nån cencur. Den dagen nån jag känner hittar dit, sticker jag!

16 Jimmy:

skriven

Tack för ditt stöd som min 4:e läsare.Nu känner jag mig starkare!.Hi,hi

17 Lotta:

skriven

Jag är halv-anonym, flera vänner och släktingar läser och vet vem jag är. Skulle någon räkna ut vem jag är gör det inget heller.

Men jag gillar inte tanken på att bilder som läggs ut på nätet finns kvar och kan användas hur som helst så jag föredrar att skippa bilderna.

18 Anonym:

skriven

Hej! :)

Jag har nu en tävling där du kan vinna duschgel & body lotion från a-store..



http://millahoman.blogg.se/2009/august/tavling-duschgel-body-lotion.html



var gärna med :)

19 kats:

skriven

Det har aldrig slagit mig att jag skulle vara anonym...

jag har ett behov av att "jammla" av mig och de som vill "lyssna" ... det är bara kul.. i dagens samhälle är man aldrig anonym ändå... inte där jag bor i allafall... här känner alla alla... så det skulle ha kommit fram ändå vem jag är... så för mig var det ett enkelt val...

Men jag respekterar de som vill vara det... ok för mig del.

20 vivan:

skriven

jag frågar alltid om jag får lägga ut bilder på mina barn och barnbarn....tror inte att jag är anonym,bara i början skrev jag andra namn på mina ungar...men nu är det raka rör!

man behöver ju inte lämna ut sig helt, om man inte vill!

Kramilikramen!

21 anne:

skriven

Jag är nog hyfsat anonym, men den som vill kan nog på olika vägar klura ut vem jag är. Jag vill inte "komma ut", det handlar inte bara om mig utan människorna i min omgivning. Det jag skriver om förändras inte, om man skulle kunna få fram mig på eniro.



Sen är det ju detta med framtida (eller förallandel nuvarande) arbetsgivare, jag vill inte bli hittad på så vis. Någon annan påpekade också mycket klokt att man nog inte bör i sin blogg skriva om när ens hem står tomt och öde (semestertider exvis), det kan ju vara som att bjuda in inbrottstjuvar.



Kommentera här: