~~ejmis~~

Nu har jag skjutsat gubben till flyget, han ska på konferans i Wien 3 dagar, så nu tänkte jag hinna berätta om gårdagens bröllop innan jag ska iväg på dop.
Vår anknytning till brudparet är att A varit kontaktperson åt bruden. Detta avslutades för ca 1 år sedan men hon hör ändå av sig med jämna mellanrum.  Jag förstod igår att A har varit en betydelsefulll person för henne under hennes tillfrisknande. Vi var 30 personer på bröllopsfesten och förutom familjen och brudparets bästa vänner så var det vi och ett par till som var "utöver", även detta par har varit inblandat under parets tillfrisknande.
När man har träffat en människa som verkligen varit i dåligt skick och som gjort saker i livet som inte många accepterar och förstår, och man vet vad som krävs för att en sådan person ska kunna komma "på fötter" ,då är det STORT att få vara med när personen gifter sig.
Jag tror inte att vi kommer att få uppleva något sådant igen under vårt yrkesliv faktiskt.
Alla brudpar är vackra och strålar av lycka, men när dessa två klev in i kyrkan och jag såg bruden då grät jag som Lille Skutt...tårarna bara sprutade.
Jag kan säga att jag grät flera gånger under kvällen sen också...alla tal och brudparets lycka...det var bara så fantastiskt!!
Förutom att det här var ett fantastiskt bröllop så ingav det också en sådan härlig känsla av hopp.
Alla kan komma tillbaka från "botten"...med rätt stöd och hjälp så går allt bara man vill.
Jag blir alldeles tårögd igen nu bara jag tänker på gårdagen...

Men såklart grät jag inte hela tiden...det var många skratt också såklart och god mat.

Vi blev dessutom utvalda av brudparet till att göra ett av sex hemliga uppdrag som toastmastern delade ut under kvällen.

Uppdragen var fördelade på olika månader och vårt uppdrag blev att bjuda ut paret på en picnic i juni.
Så nu har vi något mer att se fram emot med detta underbara par.