Ibland är det svårt att veta hur man ska göra för att hjälpa...det är jobbigt att veta att någon man tycker om har det jobbigt. Ännu svårare är det när den personen tar avstånd och inte verkar vilja ha hjälp...inte ens vill att vi ska träffas.
Vill ju så gärna finnas till hands men det är omöjligt att tvinga på någon sin hjälp...
Vad gör man?
De är svårt att veta hur man skall hantera det...man kan bara visa att man finns där...man kan som du säger inte tvinga på någon sin hjälp..bara sin omtanke på avstånd.
Man är ju olika som person de där med att släppa in människor på livet..beroende vad de är de handlar om och relationer till varandra.
Kram!
det beror nog på vad det handlar om , olika saker hjälper olika gånger..
hoppas det löser sig. kram
Jag tror att det räcker att man visar att man finns om de behöver nån att prata med eller vad det handlar om, men givetvis så beror det ju på vad det är det handlar om...
Kram
Alltid ett dilemma...jag hade nog gjort så att jag TYDLIGT talat om att jag skulle vilja stötta, hjälpa, låna ut mina öron eller vad det nu kan vara. Om personen ändå väljer att avböja så är det bara att respektera. Tala om att jag finns den dagen han/hon känner sig mogen. Ibland är det svårt att ha ett stort hjärta....men ack så viktigt.
Svår situation...men som sagt här tidigare:
Bara att tala om att man finns och att man VILL hjälpa, kan vara nog för stunden...
Det beror ju så mycket på vad det handlar om...
Kärleksbekymmer kanske man behöver bearbeta i sin ensamhet, medan alkoholproblem och ätstörningar och liknande är viktigt att man, mer eller mindre, tränger sej på, på ett lite mer "bestämt" sätt....
Skitsvåra grejer det där....
Önskar Lycka till och att det löser sej till det bästa för din vän!
Kram, Jenny
Godmorgon! Det viktigast är nog att personen ifråga vet att man finns i närheten och ställer upp när helst personen behöver en.
Önskar dig en go söndag!
Man väntar och visar att man finns till hands. Allt man kan göra...
Hoppas du får en trevlig dag, vännen!
Kram
Hej på dig.
Ja sånt är aldrig lätt.
Vill personen inte ha hjälp är det nästan omöjligt att göra nått.
Tror det första är att man måste få personen att inse att han/hon behöver hjälp. Sen att det inte är fel, skamligt eller dumt att ta emot hjälp.
Det kan ta tid, men i det långa loppet så kan det löna sig.
Ha nu en fin söndag och lycka till med problemet.
Kram Synne.
God Morgon !
Det e´inte lätt att veta hur man skall gå till väga / bete sej i en sådan situation ..
Och för att kunna hjälpa en vän , så måste den vilja / våga ta emot hjälpen oxå !!
Jag hade åkt hem till henne / honom eller tagit kontakt på något annat sätt & även om hon / han hade bett mej fara dit pepparn växer , så har jag åtminstone verkligen visat att jag finns här för dej min vän !!
Hoppas det löser sej = ) !
KRAMEN TILL DEJ
Hej Ejmis, hoppas Ni haft en bra jul med allt gott o trevligt runt omkring :) Saknat dig o din blogg oxå, är väldigt tråkigt med bloggandet men ska försöka lite sparsamt nu igen.
Hmm inte lätt det du beskriver men jag hade nog föörsökt höra av mig med lite jämna mellanrum i af, tror att det uppskattas enndå.
Ha de gott denna söndag, kram
Det där har jag oxå erfarenhet av!!
Det tog många år innan jag fick någon riktig kontakt med den personen som för övrigt mår bra idag!!Det är inte lätt om personen i fråga håller sig undan.
Kram lena.
Sv-Tack snälla du!! Tycker din blogg är super också.. Ha det fint och ta hand om dig!!//Kram
sånna situationer är jättesvåra men jag tycker du ska närma dej å berätta att du finns där,
hoppas det går bra,
ha en bra kväll
Det där är alltid så svårt. Många gånger drar folk sig undan när de mår dåligt, och de kan reagera med irritation, men efteråt brukar de vara glad över att de har haft vänner som har funnits till hands. Jag tror att det är vanligare att folk känner att alla vänner försvinner. Är det någon som du känner så pass bra att du kan vara tydlig och säga: "Jag finns här om du behöver, och jag vill gärna träffa dig. Jag tänker inte pressa dig att prata, men jag vill inte tappa bort dig."? Eller skicka en blomma eller ett kort för att visa att du finns.
Ja det kan vara otroligt svårt i såna fall. Huvudsaken är att den som är drabade vet att ni finns. Ge dom ett tecken att ni finns när dom känner sig mogen för en hjälpande hand.
Hoppas allt löser sig.
Kram
skriven
Ja, det är inte lätt att veta vad man ska göra i såna situationer. Man vill ju inte tränga sig på för mycket heller. Jag ahr varit med om det där ågra gånger. Vissa gånger har jag backat och väntat, men en gång speciellt har jag tvingat mig att nå fram i alla fall, trots motvilja. För det kändes nödvändigt. Och så här lite efteråt så inser jag att det var nog livsnövändigt då. Så det är nog väldgigt olika vad som har hänt och hur det ser ut i skeendet runtomkring..
Hoppas att det ordnar sig...