Sjuk vård eller sjukvård??
 Jag har ju varit i "utbrändhetsträsket" tidigare och nu känner jag att jag skulle vilja ha en samtalskontakt för att ha någon utomstående som kan vägleda och stötta, ja egentligen bara någon att prata om livets upp-och nedgångar, val, karriär, relationer, ja ni vet...allt som livet innehåller. Jag misstänker ju att vissa av de symtom jag sökt läkare för lika gärna kan vara psykosomatiskt som somatiska och vill i så fall få hjälp att bryta mönstret innan det "bär iväg". Jag tog i alla fall upp frågan med den kvinnliga läkaren jag träffade på vårdcentralen förra veckan och hörde mig för om det fanns en kurator där som jag kunde få gå till. Jag hade faktiskt höga förväntningar på mitt läkarbesök den här gången eftersom jag skulle få träffa en kvinnlig läkare och jag inbillar mig att kvinnor förstår kvinnor bättre än vad män gör..... I alla fall så får jag svaret att "det är 6 månaders väntetid till kuratorn här så ta kontakt med sjukhusets allmänpsykiatri i stället". Ok tänkte jag och ringde dit...snacka om besvikelse!!! Eftersom jag inte är akut dålig så tar dom inte emot mig...man sätter inte ens upp mig i kö!!!!! Jag jobbar själv inom psykiatrin...fast inom tvångsvården...inom psykiatrin vet man vad svårt det är för människor att söka hjälp när det gäller psykiska problem...och så har man det här systemet!!! Det här upprör mig något fruktansvärt...psykiatrin skulle ju få så mycket resurser...självklart måste man jobba förebyggande vid sidan om akutvården... I alla fall tog jag åter kontakt med Vårdcentralen och satte upp mig i kö till kuratorn där och sen får jag nog försöka se mig om efter ett privat alternativ. Man måste i dagens samhälle visst "vara frisk för att orka vara sjuk"... Någon annan som har liknande erfarenheter??? |
skriven
Japp...så är det. Jag hade tidigare panikångest och hade jättesvårt att få hjälp. Gick en mycket kort period hos kurator. I övrigt fick jag medicin utskriven....Skit är det värt.