Inte tyst en sekund
 Idag har jag jobbat med en sommarvikarie som banne mig är den värsta surrkuse jag någonsin stött på. Hur är det möjligt att man kan prata på både in-och utandning oavbrutet en hel dag och knappt säga någonting av vikt??? Det var hans sista arbetsdag på schema idag och det har jag haft som ett mantra i huvudet hela eftermiddagen och kvällen. Om det inte hade varit hans sista arbetsdag hade jag förmodligen fått ett psyk-bryt på honom redan vid lunch-tid men ibland får man bita sig i tungan. Förhoppningsvis var det sista dagen idag som hans surrande irriterade mina öron och min hjärna så varför slösa krut på kråkor...bättre att bita ihop. Usch vilket elakt inlägg det här blev men jag var bara tvungen att lätta på trycket...ni förstår vad jag har behärskat mig idag för att inte snäsa av den stackars surrkusen... |
skriven
Jag brukar även intala
mig själv att det är tur att vi har semestervikarierna, annars skulle vi ju nte kunna få semester! Fast nu är det allt gott att de gamla vanliga jobbarkompisarna kommer tillbaks i morgon.
Ha det gott!